Två steg i taget...

Skrivet av Tanja Brandin | maj 16, 2011
Trodde i min enfald, för ett par månader sedan, att formen inför maran var betydligt bättre än vad den verkligen var. Har ju kämpat på isiga gator hela vintern. Pulsat i djupaste snö. Andats in iskall luft i lungorna. Och tvingat mig ut ruggiga kvällar då andra krupit upp i soffan med en varm kopp te och mysig filt. Detta borde ju belönas kan jag tycka. Men inte. Förstod det tydligt när jag för ett antal veckor sedan började springa ihop med några andra marathonentusiaster. Några som var både snabbare och uthålligare än mig. Pjuuhh!!

På ett ställe som vi då passerade skulle man upp för en ganska lång trappa. En trappa som jag förra året vid samma tid bara flög uppför; två steg i taget. Lätta. Explosiva steg. Nu - annat. Flåsande gick jag upp, ett trappsteg i taget. Och gnällde lite dessutom. Grisjobbigt. Blev juggearg. Det var då jag bestämde mig. Bestämde mig för något som sedan utvecklats till snudd på ticks...

Så fort jag ser en trappa som ska jag uppför, så måste jag springa. Två steg i taget. Så snabbt jag kan. Måste!! Och vet du hur många trappor det egentligen finns runt omkring oss? Man tror liksom inte det är sant förrän man verkligen känner av dem. Och på vissa ställen ser det förstås inte klokt ut när jag håller på. Med kostym, högklackat och dataväska i tunnelbanan till exempel. Här på Högberga. När jag kommer till jobbet på morgonen och någon gäst går bakom mig, måste jag låtsas att jag typ glömt något. Vänta utanför tills kusten är fri för att sedan ta sats.


Upp. Upp. Upp.

Och så igår, då kom äntligen belöningen.

Skulle köra ett sista långpass inför Göteborgsvarvet som är på lördag. 18 km och jag skulle få bestämma tempot för en gång skull. Ville ligga i 5.50-tempo. Långsamt och länge. Men jag hade nästan lite svårt att inte springa fortare. Kroppen ville liksom öka. Och när vi kom till massa trappor efter 11 km så bara flög jag upp för dem. Två steg i taget. Lätta. Explosiva steg. YES!! Kunde till och med fortsätta prata, som jag tydligen gjort hela vägen, heheh. Belöningen var kommen. Mitt trappticks och några intensiva intervallpass har verkligen gett utdelning. Och jag är redo. Göteborgsvarvet om fem dagar (som jag kommer ta väldigt lugnt) och Stockholm maraton om 12 dagar (där jag kommer satsa allt). Längtar!

/Tanja

Kommentar

  1.